Korridorer...

Vi möttes i varenda korridor idag. Det brukar vi inte göra så det kanske var lite Gud där. Jag vet ju aldrig om det är Gud eller om det hade hänt ändå, men jag tror ju på Gud.

Jaja, jag tittade med ledsna hundögon varje gång och tillslut möttes våra blickar och gången efter (när vi möttes i korridoren alltså) så sträckte han ut handen så att vi nuddade.

Jag svävar nu. Jag tror att det kommer att ordna sig. Vet inte hur, men jag tror på det igen.

Malin satt ensam på bänken. Hon såg ut att vilja säga något, men jag gick bara förbi. Feee-Liiiis stod vid pingisbordet och spanade in Anton. Som jag trodde: Gustav var bara tidsfördriv. Men jag är lite sur ändå. Han hade ju kunnat säga nej. I o f s så dansade ju jag med Långben (Axel)... jaja.

Jag lyckades inte säga förlåt till Tess. Men jag såg till att inte prata med Långben alls ...

Kom igen, Hedda! Heja, heja mig! Och heja, heja Gustav...